J. Nystrom Design

Idag annonserade google på sin blogg att de går in som ISP. Anledningarna är många men främst handlar det om att driva webben framåt och kunna göra applikation tillgängliga som inte funkar med det nät som finns tillgängligt idag. Posten som gick ut för cirka 20 timmar sen inleds med att beskriva den vision som är pådrivande för projektet:

- Imagine sitting in a rural health clinic, streaming three-dimensional medical imaging over the web and discussing a unique condition with a specialist in New York. Or downloading a high-definition, full-length feature film in less than five minutes. Or collaborating with classmates around the world while watching live 3-D video of a university lecture.

Anslutningshastighet och konsekvenser

Anslutningen kommer vara 100 gånger den som idag är vanligaste i USA, så vi talar alltså om hastigheter upp till 1000 Mbps i ett fiber-till-hem-nät. Utöver det så utlovas ett konkurrenskraftigt pris, vilket förmodligen får alla amerikanska ISP-leverantörer att darra. Leo Laporte och gänget i TWIT har då och då nämnt att vissa ISP:er väljer att begränsa ner och uppladdning eftersom de leverantörerna har intressen i film och musikbranschen.

Motiv till att Googls startar en ISP

Google kommer erbjuda ett flertal leverantörer att koppla upp sig på Google nät för att erbjuda nätkunder större frihet, vilket känns både nutidsenligt och öppet helt i Googles riktlinjer. I slutändan handlar det nog mer om att få folk online på framtidens Internet där Google verkliga intäkter kommer finnas. Google har dock varit ganska tydliga med att de inte har några planer på att gör ett nationsbrett nät över hela US, utan planerar att bygga ut det för 50 000- 500 000 nätkunder. Det är helt enkelt möjligt att de tar fram teknologi som kan användas av andra företag som har fokus på nätubyggnad.

Artikeln som Mashable skrev om ämnet tar upp en viktig fråga dock. Google annonserade tidigare att de erbjuder GoogleDNS en service som till mång och mycket påminner om OpenDNS. I med att webb-jätten kommer att erbjuda hur vi hittar innehåll på nätet, hur vi ansluter till de siter vi besöker och även hur vi kopplar upp oss mot nätet, så kommer det innebära en enorm makt om de väljer att ändå bygga ut worldwide.

Frågan är om vi är villiga hjälpa till att skapa ett företag med så mycket makt?

- Om inte några andra företag börjar driva innovation på samma sätt som Google så är åtminstone jag det.

Idag är det beta-släpp för Flattr som är Peter Sundes (@brokep) och Linus Olssons (@bonq) projekt som i princip är ett demokratiskt betalningssystem för material online. När Peter Sunde nämnde att han höll på med ett betalningssystem under SIME08 var det skratt i publiken och höjda ögonbryn. Idag när jag fick min beta-invite till tjänsten blev det glasklart vad Peter har haft i sikte. Som han bekriver på sin blog jobbar han för bättre rättigheter för människor, inte företag, i samhället.

Flattr enkelt förklarat:

Du betalar in en liten summa (eller stor, om din plånbok tillåter det) varje månad till ditt Flattr-konto. Den summan pengar fördelas ut till upphovsmännen till det material som du använder, uppfattar som nyttigt och tycker om. Kolla in filmen nedan så blir det glasklart.

Nyttan med Flattr

Så en enkel fråga är så klart hur kan dina pengar hittar rätt och varför behövs en så här tjänst egentligen?

Nätpublicister kan få ersättning för sitt material

Eftersom allt det material som nätpublicister/producenter av digitala verk lägger upp finns tillgänglig för alla och kan kopiera det för vidaredistribution, behövs en modell som fokuserar på erkännande och kred. Genom att alla personer Flattr:ar (jämför med engelskan flatter, smickra) de poster, video, låtar etc som dessa tycker är bra så får dessa en del av det belopp som personen har valt att sätta in på flattr-kontot. Det görs med en enkel knapptryckning på samma sätt som man Digg:ar eller Push:ar material.

Användare kan helt plötsligt ge feedback

Genom att Flatt:ra ett verk ger man feedback på att man gillar det man ser och att man vill ha er av det. Utöver det så bidrar man till producenterna till de digitala verk man gillar blir kompenserade på något sätt. Dessutom gör du det till ett fastpris (Igen: engelska Flatrate). Det handlar om enormt små summer när man tittar på vad varje individ skänker, men för att citera den otroligt charmiga introduktionsfilmen handlar det om “Många bäckar små”.

Anledningen till att folk kommer vilja Flattr:a

Det blir lätt att få hippie-vibbar när det släpps tjänster som handlar om att göra saker för den goda sakens skull. Kommer folk vara villiga att betala lite pengar för material som de annars har tillgång till? – Jag tror det. Jag tror att folk köper skivor idag för att de vill att artisten ska kunna fortsätta producera sin grymma musik. Jag tror att vi väljer att köpa pappersboken trots att e-boken redan är gratis. För att vi vill att den producenten ska fortsätta ge oss bra prylar. Det kommer helt enkelt bli färre superarproducenter och massor av microproducenter.

- Varför? För att en majoritet av webben kommer vara producenter längre fram. (Alla blir förr eller senare producenter när produktionsmedlen är gratis.)

Spaning: Flattr i framtiden

Längre framär jag ganska säker på att vi kommer få se privilegier som kommer tillsammans med att ha ett Flatt:r-konto. Privilegier som att du får ladda ner en låt eller en bok om du har ett Flattr-konto, du kommer inte vara tvungen att använda de.  Det kommer inte framdrivet av Flattr själva utan snarare från de microproducenter som kommer vara oss alla. (Eller nästan alla). Eftersom alla bidrar med material tror jag att alla kommer vilja ha möjlighetern att få sin del av kaka, om någon nu råkar gilla den ingridiens som man bidrog med. Vi kommer starta en fackförening som skyddas oss mot oss själva. Typ..

Personligen tycker jag att det här är underbart och ser fram emot hur Flattr (förhoppningsvis) kommer disruptera de ekonomiska modellerna för digitala verk.

Nakna sanningen och Boin Boing har också skrivit om Flattr. Och självklart bör ni följa Flattr’s blogg är de idag annonserade att de gick in i Beta.

- Ni vet när alla flyttade från jaiku till bloggy över en natt? (Kanske bara ringer en klocka om du är early adopter) Nu händer det hur som helst igen.

Google har lanserar Buzz och det är löjligt intuitivt. Tjänsten är utvecklad av gänget bakom Jaiku och den har alla förutsättningar för att bli Twitterdödaren.
Det är trådning och det är Google som ligger bakom. OCH den suger in allt som du väljer att ge den. Även twitter Framförallt ger den dig bra stöd att välja hur mycket av ditt flöde som ska bli publikt.

Det är här vi kommer skapa longtail konversationerna.

Prova själv på buzz.google.com

Det är fullt möjligt att ni såg mig igår på nyheterna med en stor såg i ena handen och Apple nya produkt, IPad i andra. Jag sågade och sa att:

det här kan bli Apples största blunder sen.. på länge.

Jag har så klart fel. Och rätt.

Varför jag hade fel:

För Apple lanserade inte en stor Ipod Touch eller en Iphone som inte går att ring på igår. De lanserade inte heller en ren underhållningsmasikin. De lanserade en hipp netbook som är riktigt grym att ha till läsande. Du kanske inte kan köra en server lokal, installera vilka program som helst eller hantera filer precis som du vill, men det är inget som målgruppen heller begär.  De vill billiga böcker, intuitiv teknologi som inte tar plats och underhålla sig.

De som kommer köpa IPad är föräldrar och de som precis har tecknat sitt första CSN-lån. Studenterna (och självklart en och annan Apple-fanboi).

Vi pratar om en enkel distrubutionsplattform för böcker: IBook Store. Vi pratar att skapa att en utökad grupp användare av Apple program: IWorks. Och vi talar om ett pris som är helt i klass med alla andra netbooks. Framförallt finns det ett tangentbord till som gör att den direkt kan konkurrera med dem.

Varför jag hade rätt:

Apple har “spelat sin hand för högt” för att citera Leo Laport från This Week in Tech. The Itunes store har varit och är än idag en lysande plattform för att kapitalisera på innehåll. Böcker, video och app:ar kommer vilja bli fria. Det som gör att konsumenter tycker det är ok med ännu ett systembolag är att produkterna är säkrade. Men jag tror inte det kommer funka långsiktigt.

Även den mest trendkänsliga student, kommer förr eller senare se fördelarna med öppna plattformar och vi kommer se andra typer av kvalitetsstämplar som är knutna till producenterna snarare än distrubitörerna.

Inte bara jag var lite besviken

Nog talat om studenter. Det är ju fler som kommer köpa den ju!

Absolut. Det är mycket möjligt att det blir en hushållsdator. För de som inte har några högre prestandakrav, hålla ner priset och samtidigt vill få en snygg statusdetalj i hemmet. Men jag är högst tveksam på om det är så självklart för de som sitter på en Macbook att köpa upp sig på en Ipad för att det är en soft device att läsa tidningen på, när priset börjar på $499 för en 16 GB utan 3g.

Andra som skrivit intressant om Ipaden:

iPad – en gigantisk iPhone med stora möjligheter! Simon Sundén listar möjligheterna

iPad – de små förlagens nya vän Intressant om vad som händer när det bli lika spelregler.

Nej, Apple kommer inte rädda medieindustrin. Det får ni klara själva Michael Zackrisson koserar över besvikelsen över att Steve Jobs inte räddar journalistiken.

Apple iPad är ingen revolution (ännu) men berättade Steve Jobs allt? Markus Olausson listar fakta och delar sina misstankar om att Apple sitter på ett och annat ess i rockärmen

Det har varit ett flertal försök att illustrera och omvandla inflytande på webben till någon form av valuta eller värde. Jonas Lejon’s tjänst Bloggvärde var en kul tjänst som bland annat mätte antal inlänkar och tyngden på dessa inlänkar för att sedan skapa ett fiktivt värde på din bloggen.

Under Techcrunch Top50 dök tjänsten Whuffie upp som ett exempel på seriöst försök att skapa en valuta baserad på personer och företags inflytande online. Organisationen är ideell och inspirerad av Creative Commons.
Genom att mäta aktiviteten på sociala nätverk, såsom Twitter och Facebook, i form av Retweets, Like’, omnämnade och kommentarer skapas ett värde som blir din “månadslön”. I mitt fall sitter jag på blygsamma 75 Wuffies per månad.

Spendera Wuffies?

Jättekul med ytterligare en tjänst som omvandlar stats till en valuta, men det blir först intressant när man kan börja omsätta den valutan. Eftersom jag tror att pengar mår bra av omsättning vill jag så klart prova att spendera lite av mitt surt förvärvade (nåja..) sociala kapital. Jag bestämmer mig att offerera (jo det kan man även göra på Wuffie) @thejennie och be henne retweeta den här posten för 5 WHF. – Vad kan vara bättre än att få ännu mer socialt inflytande?

Då lagras offerten som en request som man kan tacka ja eller nej till.

Man kan också spendera genom att “twittra” över Wuffies till någon. Då twittrar man bara “WHF [antal Wuffies man vill ge bort] to @username”. Då ger man bort sina Whuffies direkt utan några krav.

Kommer vi betala hyran med Wuffies?

Njaa… Vete fasen varför jag inte känner att Whuffies är 100%. Jag kan förstå att företag skulle vilja betala twittrare i wuffies för att retweeta erbjudanden och liknande förhållanden som handlar om att sprida information. Däremot undrar jag vilka som skulle vara intresserade av att “köpa” Whuffies och vad de skulle vilja ha dem till. Jag tror inte att wuffies har potential att bli en parallell variant till monetära valutor. Däremot kan det bli ett bra verktyg för att jobba med PR.

Köpa musik för Whuffies?

- Troligt. Kan helt klart se att artister skulle vara intresserad av att dela sin musik till personer med inflytande eftersom de är potentiella seeders.

Prova på nya tjänster?

- Absolut. Betala i Wuffies kan helt klart bli den nya inviten.

Bjuda på dessert mot Whuffies?

- Varför inte? Resturanger som vill få ett namn på kartan kanske kunde bjuda på något om personer ger bort Whuffies och geotaggar stället. (Skulle nog funka bra utan Whuffies, men jag tror att alla tycker det är roligare om man verkligen “byter” något.)

Kommer det bli en hit?

Kanske, kanske inte. Whuffie känns inte 100% när det kommer till hur den mäter inflytande och det är fortfarande lite svårt att greppa poängen med det. Känslan av Vad får jag för det? dröjer sig kvar. Å andra sidan så det inte alltid de bästa tjänsterna som klarar sig.

Jag tror att Whuffie kan bli lite som Gowalla ett tag framöver. Kul och lekfullt. Och med lite tur, användbart.

Kolla ditt Wuffie-konto:

Gå in på whf.me + ditt twitternamn

Ge mig lite WUFFI€$!

• Klicka här för att ge mig en Wuffie via Twitter
• Klicka här för att ge mig 10 Wuffies via Twitter
• Klicka här för att ge mig 100 Wuffies via Twitter

UPDATE:
Frågan är vad skivbolagen och de nya tjänsterna ska göra med alla Wuffies de får in när de tillåter att folk handlar med den sociala valutan?

Det händer mycket i alla branscher tack vare all ny teknik som poppar upp. De som inte har förnyat sig särskilt mycket är tidnings och förlagsbranschen. Men det kanske det blir ändring på snart.

Författaren och journalisten Daniel Åberg vågar avvika från ett gäng upptrampade vägar när han släpper sin nya bok “Vi har redan sag hej då“.

Helt enligt Myspace-generationens logik väljer han att ge ut boken själv, vilket innebär att han gör allt från redigering, korr, omslagsdesign och marknadsföring. I en intervju på  Svensk Bokhandel beskriver han anledningarna till varför han valde att ge ut boken på sitt egna förlag Sockerförlaget, istället för förlaget som gav ut hans debutroman.

Anledningarna är må många, så som att men som debuterande författare är mer intresserad av att nå en större mängd läsare än att tjäna så mycket som möjligt. Framförallt finns det en rejäl poäng med att ha full kontroll över utgivningsprocessen som Daniel uttnyttjar (vilket han dessutom gör med bravör). Bland annat kommer boken att ges ut som E-bok utan kopieringskydd som gör att den kommer att kunna läsas på alla typer av läsplattor.

Dessutom tar Daniel vid där Chris Andersson lämnade gratis-staffetpinnen förra året; han ger även ut den som gratis ljudbok som kommer finnas tillgänglig från hans site och via fildelningssnätverk. En suverän idé eftersom torrent-tekniken kan behöva nämnas i fler sammanhang än i rättegångar och det är viktigt om vi ska börja nya mer effektiva sätta att distrubuera innehåll.

Men det bästa: Boken kommer ges ut Print on Demand eller POD. Förlagsindustrin ofta beskylls för att vara en miljöbov eftersom upplagorna ibland blir förstora och ett stort gäng böcker åker till papperstuggen, men nu har tekniken hunnit ikapp mäsnklighetens nyckfulla smak.

De första 150 böckerna kommer gå ut som recensions ex, samt till vänner och bekanta och hela arbetet med att ge ut boken kommer Daniel dela med sig av på sin blogg.

Grymt kul och riktigt spännande

Har precis haft en grym show tillsammans med Mattias, Björn och kvällens gäst Fredrick Federley. Vi kollade igenom geo-tjänsterna Gowalla, Foursquare och Brightkite, om vad som kan hända när twitter data blir tillgänglig genom till exempel tjäsnter som Infochimps, vad über-hackern Pablos pratade om på SIME och vad som händer när alla twittrare i riksdagen samlas upp på ett och samma ställe: Twixdagen.

Allt kan ni se på siten Sweet Sunday Web Crunch som Joakim Nyström har designat & byggt.

(- Jepp, 3:e persons semantik. *flin*)

Today have been kind of hectic. I’ve been focusing on my role as webmaster on SIME and been monitoring our Live channel provided by Twingly.
What I came to realize when tweeting later on at the workshops was how powerful a succinct tweet can be in terms of retweet factor. When summing up hashtag, speakers handles and subject in 120 characters, it’s likely that it will be retweet. More likely than the retweet factor of just a cool quote.
If I’m going to work on future conferences I will think more of tweets like a service for the audience that makes it easy for them to retweet, so they both can share what’s happening and spend more focus on what’s happening on stage.

No super-realization really, but I thought I better put this into a blog post before I forget about it. It can actually be put into a tweet.

- If you are tweeting as a host for an event, you are writing press releases.

Vi körde ännu ett suveränt Web Crunch med Johanna Ögren i soffan, som bland annat ligger bakom bloggar som Bokhora och Lilla Gumman. Kul 80 minuters sändning som fick en och annan törn eller två av demo demonen, men det var inget som stoppades oss.

Björn stod bakom ett gäng suveräna inslag, Mattias fick än en gång blända oss med magiska citat och Johanna gav oss inträde i BUS-bloggarnas värld detta femte avsnitt som nu följs av två veckors uppehåll. Sen kommer vi tillbaka. Med full kraft.

Agenda SSWCrunch S01E05:

OpenID och Facebook Connect

Chris Messina, som bland annat ligger bakom OpenId, bloggar på factoryjoe.com och satt i SSWCrunch soffan i fredags då han hälsade på under Blustrets fredagsöl. Jag tog upp den obekväma frågan om OpenId har någon framtid när Facebook Connect ( bra  förklarat i det här Minparkinlägget) har poppat upp som den nya dörrvakten till de digitala inneställena.

Chris menade att OpenId stod för den öppna webben till skillnaden Facebooks aningen mer stängda lösning. Under söndagens sändning tyckte vi i soffan att ingen tjänst än de som använder den och Facebook har en ganska omfattande användarskara. Endast en av fyra i soffan (jag), använde sig av OpenId.

Daniel Erkstam som hade bjudit in Chris poängterade efter sändningen (kanske rentav under, har inte hunnit kolla chatten) att vi i SSWCrunch-soffan blev lika ägda som alla på Mindtrek-konferensen.

Chris frågade där publiken hur många som har ett OpenID och typ fem pers räckte upp handen. Men grejen är den att Chris och de andra “sålt” in sin lösning rätt så bra (“sålt” är väl eg. fel ord för nåt som inte kostar utan bara skall anammas). Och han slängde upp en slide med några exempel på tjänster som använder OpenID-tekniken för sin inloggning: Google, MySpace, Yahoo, Wordpress och AOL. Sedan frågade han igen och fick en hel del fler händer i luften. Hur många i dagens SSWCrunch-soffa har inloggning i någon av ovanstående tjänster? Fyra av fyra skulle jag tro.

Och självklart har Daniel rätt. Alla i soffan använder de tjänsterna. Det finns dock en grej som fortfarande ger FBC ett rejält övertag; Att Facebook-knappen är ganska mycket mer lockande än OpenId-knappen eftersom det fortfarande inte är någon som har en susning om vad OpenId är, vilket även togs upp i Chris Keynote.

Lite kul kuriosa: Chris Messina medverkar även på thesocialweb.tv som är webbshow som helt klart är värd att kolla in.

Realtime ORLY?:

Annika Lidne berättar lite om Disruptive Media. Om vad, samt vilka vi kommer se under konferensen.

BUS-bloggarna och Blog Awards

Johanna hade varit på Blog Awards som arrangeras av Veckorevyn tillsammans med bloggkollegan Karin Adelsköld eftersom Lilla Guman var nominerade i kategorin “Mest originella blogg”. Vinsten togs dock hem av Foki.

Kortfattat om diskussionen i soffan: Microbloggande var inte alls lika utbrett bland de yngre bloggarna och Johanna var inte den enda som hade en vit kväll eftersom hälften av de inbjudna var under 18 år.  Johanna outar att hon är gravid och jag outar att jag har Kissie i min RSS.

BUS-bloggarna (de använder ju egentligen inte brun-utan-sol. Det är solarie som är heligheten).

De skriver inte riktigt om mode, de har blont hår och är i princip ett destillat av flamebait. Vi tittar på kartan över Brun-utan-sol-bloggarnas märkliga landskap och vad har de egentligen för förhållande med varandra?

• Kissie, vinnare av kaxigaste bloggen på Blog Awards.
• Dessie, som härmar Kissie, eller var det tvärtom?
• Amir, gaybloggen som på något sätt syr ihop lapptäcket genom att figurera med alla busbloggare på foton (med plutande mun och en alkoläsk i handen.)
• Paow. Har hängt med Kissie, fast ser ut som Dessie och är eller har varit kompis med henne. Nu har hon bytt från sin blogg.se-blogg till Wordpress. (Anledningarna är förmodligen flera, Johanna misstänkte att det kunde ha med att hon hade blivit avstängd så många gånger från blogg.se)
  
• Behind Scenes. KLICK fast på bloggiska. Vem står bakom och varför sitter hon på Kissies oredigerade foton? (Konspirationsteorierna blomstrar från min sida, men Johanna bedyrar att bus-bloggaranas rivalitet är för stor för att de ska samarbeta ihop en pr-blogg till sig själva.)

Att beröra i en kall värld.

Gitta intervjuar Jessica om vantar som funkar med Iphonen.

1800-talskunskap för alla webentrepreneurer.

Mattias är lika klipsk som kryptisk och ger oss en radda med citat.

@plindberg berättar om GTD

Getting things done har blivit det bästa sättet att kunna hålla farten i vår supersnabba bransch. Peter Lindberg, aka plinberg ger oss en intro i David Allen system GTD och Björn visar hans nyinköpt och inporterade plånbok som är specialanpassad för detta system. (Plånboken har ett block och en penna i sig, that’s it.)

@nikke snabb demar Twitter list:s

Nikke Lindqvist ger oss en inblick i Twitter List som enklast kan beskrivas som en spotify lista av twitterprofiler. Som tweetdeck fast du kan dela med dig, helt enkelt. Ni kan kolla in min Sweet Sunday Web Crunch-lista.

Stort tack!

Vi, Björn, jag och Mattias vill tacka för 5 suveränt roliga avsnitt och hoppas att ni kommer och kollar den 8:e november då vi kickar igång igen efter vårt tvåveckors uppehåll. Då; med ny site, roliga gäster och ännu mer godis från webbvärlden.

Som vanligt kan du se chat och kommentarer på avsnittets bambuser-sida.

För fem veckor sen satt jag och Björn Falkevik med varsin kaffekopp i handen och bollade med idéen om en talkshow där man kunde tala om i princip vad som helst som nuddade vid webb och nörderi. Ett enkelt avslappnat program utan ambition att omdana branschen, utan mest var tänkt att mötas upp kring. En lägereld för oss som är vana att umgås kring stearinljus.

Veckan efter satt han, jag och Mattias Östmar i Blustrets två soffor och gick igenom lite löst om vad som hänt under veckan, för att de efterkommande veckorna ha en gäst som kom med en spaning eller ett ämne.

Gäster hittills har varit Johan Ronnestam, Björn Jeffery och nu idag;  Arctic Startups Paula Marttila. Ämnena har varierat, vi har talat högt och lågt, skamlöst påat det vi tycker är mest spännande och kört inslag om über-tjänster såväl som espresso-maskiner.

Personligen är jag grymt nöjd och har ni inte sett ett avsnitt tycker jag helt klart ni ska ta och se  söndagens program, där Paula guidar oss genom den nordiska Startupskärgården kobbar och skär och Mattias bjuder med oss på en connection-resa utan dess like. Resten av agenda listar jag nedan.

SSWCrunch S01E04

I backspegeln: The Next Event

Mattias Östmar ger oss en kort återberättelse kring The Next Event.

Pärlor i Slösurfandets ocean

Joakim Nyström tipsar om ijustmadelove.com som är en geo-tjänst där folk kan tagga upp var det fick till det och i vilken position.

Inslag: Jonas Hombert & “Den förbannade lögnen”

Björn fick möjlighet att träffa Jaycuts grundare, Jonas Hombert, och prata om myten kring entreprenörskap. “Den förbannade lögnen” brukar ofta  utmåla entrepreneuren som en ensam man på barikaden som med sin kristallklara vision går från punkt A till punkt B.

Jonas lyfter fram att oftast handlar en förändlig grupp som provar ett flertal vägar för att nå fram till dess vision. Visionen i fråga, brukar dessutom gå igenom ett flertal olika inkarnationer innan den når sin framgångsrika form.

Crowdsourcat

Paula delar med sig av Start Ups som är exempel de växande tjänster som ploppar upp på den nordiska webben likt snödroppar i vårsolen.

Arcticstartup
Crome-filmen
Bloglovin
Headweb
Soundcloud
Listentoblogs
Citysounds.fm
Eat.fi
Bluewalks
Burtcorp

Off topic

Gitta Wilén rapporterar om Il Café’s nya espresso-maskin.

Joakim Nyström tipsar om District 9 som är baserad på kortfilmen Alive in Joberg.

Connections och webbkultur

Mattias Östmar guidar oss genom en djungel av mystiska connections, där vegetationen bland annat består av Joi Ito, Public domain, LSD och Ronins.

Chat och kommentar kan ni se på Bambusersidan för klippen.

Tidigare SSWCrunch

• SSWCrunch S01E03
• SSWCrunch S01E02
• SSWCrunch S01E01