Google har ett multum av funktioner i sitt sök och jag har totalt missat att man kan skruva sina resultat med hjälp av röstning, banning och kommentering. En funktion som har funnits i drygt ett år nu (sen oktober 2008), men som är helt klart värd att lyfta fram eftersom den inte verkar ha tagit fart hos användarna än.
Hur funkar det?
När du gör ett sök nuförtiden samtidigt som du är inloggade på Google kommer det dyka upp tre symboler bredvid varje resultat. Med dem kan du kommentera, rösta uppeller exkluderaresultat i listningen och på så sätt få mer relevanta resultat enligt just dina preferenser.
Hur funkar kommentarerna?
Allt som du kommenterar blir en publik kommentar som finns tillgängliga för alla som väljer att visa sökwiki:ns samtliga kommentarer. Som alternativ kan man välja att bara visa sina egna kommentarer. Kom dock ihåg att allt är publikt så dissa inte skrivbordsgrannens blogg. I varje fall inte på ditt eget konto.
Om man väljer att visa alla kommentarer så visas dem under sökresultaten och där kan man dessutom rösta om kommentarerna är relevanta eller inte.
Hur visar man och döljer kommentarer? Hur visar man de resultat man har gömt?
För att justera vilka kommentarer som visas när du söker går du längst ner på söksidan. Där kan du även se alla resultat som du har exkluderat.
Se min 2,5 minuters intro till justerat sök på Google:
Äntligen är Google Streetview på plats i Sverige. Jennifer Bark har skrivit bra om lanseringen på sin blogg och fick reda på via Good Old att det gick att embedda Streetview:en.
Något som är lite extra kul är att Google även har valt att lägga till en funktion som påminner om Microsoft skapelse Photosynth vilket gör det enkelt för användare att hitta olika vinklar. Användarorienterade som de är har de valt att köra på en lösning som inte kräver Silverlight utan det här funkar utmärkt direkt i browsern.
Om du låter muspekaren svepa över streetview kommer det över vissa objekt och byggnade upp romber som illustrerar de olika bilderna som är sammanfogade till streetview:en.
- Prova själv på StreetView för #Blustret där jag brukar sitta och jobba!
Det har varit ett flertal försök att illustrera och omvandla inflytande på webben till någon form av valuta eller värde. Jonas Lejon’s tjänst Bloggvärde var en kul tjänst som bland annat mätte antal inlänkar och tyngden på dessa inlänkar för att sedan skapa ett fiktivt värde på din bloggen.
Under Techcrunch Top50 dök tjänsten Whuffie upp som ett exempel på seriöst försök att skapa en valuta baserad på personer och företags inflytande online. Organisationen är ideell och inspirerad av Creative Commons.
Genom att mäta aktiviteten på sociala nätverk, såsom Twitter och Facebook, i form av Retweets, Like’, omnämnade och kommentarer skapas ett värde som blir din “månadslön”. I mitt fall sitter jag på blygsamma 75 Wuffies per månad.
Spendera Wuffies?
Jättekul med ytterligare en tjänst som omvandlar stats till en valuta, men det blir först intressant när man kan börja omsätta den valutan. Eftersom jag tror att pengar mår bra av omsättning vill jag så klart prova att spendera lite av mitt surt förvärvade (nåja..) sociala kapital. Jag bestämmer mig att offerera (jo det kan man även göra på Wuffie) @thejennie och be henne retweeta den här posten för 5 WHF. – Vad kan vara bättre än att få ännu mer socialt inflytande?
Då lagras offerten som en request som man kan tacka ja eller nej till.
Man kan också spendera genom att “twittra” över Wuffies till någon. Då twittrar man bara “WHF [antal Wuffies man vill ge bort] to @username”. Då ger man bort sina Whuffies direkt utan några krav.
Kommer vi betala hyran med Wuffies?
Njaa… Vete fasen varför jag inte känner att Whuffies är 100%. Jag kan förstå att företag skulle vilja betala twittrare i wuffies för att retweeta erbjudanden och liknande förhållanden som handlar om att sprida information. Däremot undrar jag vilka som skulle vara intresserade av att “köpa” Whuffies och vad de skulle vilja ha dem till. Jag tror inte att wuffies har potential att bli en parallell variant till monetära valutor. Däremot kan det bli ett bra verktyg för att jobba med PR.
Köpa musik för Whuffies?
- Troligt. Kan helt klart se att artister skulle vara intresserad av att dela sin musik till personer med inflytande eftersom de är potentiella seeders.
Prova på nya tjänster?
- Absolut. Betala i Wuffies kan helt klart bli den nya inviten.
Bjuda på dessert mot Whuffies?
- Varför inte? Resturanger som vill få ett namn på kartan kanske kunde bjuda på något om personer ger bort Whuffies och geotaggar stället. (Skulle nog funka bra utan Whuffies, men jag tror att alla tycker det är roligare om man verkligen “byter” något.)
Kommer det bli en hit?
Kanske, kanske inte. Whuffie känns inte 100% när det kommer till hur den mäter inflytande och det är fortfarande lite svårt att greppa poängen med det. Känslan av Vad får jag för det? dröjer sig kvar. Å andra sidan så det inte alltid de bästa tjänsterna som klarar sig.
Jag tror att Whuffie kan bli lite som Gowalla ett tag framöver. Kul och lekfullt. Och med lite tur, användbart.
Vi körde ännu ett suveränt Web Crunch med Johanna Ögren i soffan, som bland annat ligger bakom bloggar som Bokhora och Lilla Gumman. Kul 80 minuters sändning som fick en och annan törn eller två av demo demonen, men det var inget som stoppades oss.
Björn stod bakom ett gäng suveräna inslag, Mattias fick än en gång blända oss med magiska citat och Johanna gav oss inträde i BUS-bloggarnas värld detta femte avsnitt som nu följs av två veckors uppehåll. Sen kommer vi tillbaka. Med full kraft.
Agenda SSWCrunch S01E05:
OpenID och Facebook Connect
Chris Messina, som bland annat ligger bakom OpenId, bloggar på factoryjoe.com och satt i SSWCrunch soffan i fredags då han hälsade på under Blustrets fredagsöl. Jag tog upp den obekväma frågan om OpenId har någon framtid när Facebook Connect ( bra förklarat i det här Minparkinlägget) har poppat upp som den nya dörrvakten till de digitala inneställena.
Chris menade att OpenId stod för den öppna webben till skillnaden Facebooks aningen mer stängda lösning. Under söndagens sändning tyckte vi i soffan att ingen tjänst än de som använder den och Facebook har en ganska omfattande användarskara. Endast en av fyra i soffan (jag), använde sig av OpenId.
Daniel Erkstam som hade bjudit in Chris poängterade efter sändningen (kanske rentav under, har inte hunnit kolla chatten) att vi i SSWCrunch-soffan blev lika ägda som alla på Mindtrek-konferensen.
Chris frågade där publiken hur många som har ett OpenID och typ fem pers räckte upp handen. Men grejen är den att Chris och de andra “sålt” in sin lösning rätt så bra (“sålt” är väl eg. fel ord för nåt som inte kostar utan bara skall anammas). Och han slängde upp en slide med några exempel på tjänster som använder OpenID-tekniken för sin inloggning: Google, MySpace, Yahoo, Wordpress och AOL. Sedan frågade han igen och fick en hel del fler händer i luften. Hur många i dagens SSWCrunch-soffa har inloggning i någon av ovanstående tjänster? Fyra av fyra skulle jag tro.
Och självklart har Daniel rätt. Alla i soffan använder de tjänsterna. Det finns dock en grej som fortfarande ger FBC ett rejält övertag; Att Facebook-knappen är ganska mycket mer lockande än OpenId-knappen eftersom det fortfarande inte är någon som har en susning om vad OpenId är, vilket även togs upp i Chris Keynote.
Lite kul kuriosa: Chris Messina medverkar även på thesocialweb.tv som är webbshow som helt klart är värd att kolla in.
Johanna hade varit på Blog Awards som arrangeras av Veckorevyn tillsammans med bloggkollegan Karin Adelsköld eftersom Lilla Guman var nominerade i kategorin “Mest originella blogg”. Vinsten togs dock hem av Foki.
Kortfattat om diskussionen i soffan: Microbloggande var inte alls lika utbrett bland de yngre bloggarna och Johanna var inte den enda som hade en vit kväll eftersom hälften av de inbjudna var under 18 år. Johanna outar att hon är gravid och jag outar att jag har Kissie i min RSS.
BUS-bloggarna (de använder ju egentligen inte brun-utan-sol. Det är solarie som är heligheten).
De skriver inte riktigt om mode, de har blont hår och är i princip ett destillat av flamebait. Vi tittar på kartan över Brun-utan-sol-bloggarnas märkliga landskap och vad har de egentligen för förhållande med varandra?
Kissie, vinnare av kaxigaste bloggen på Blog Awards.
Amir, gaybloggen som på något sätt syr ihop lapptäcket genom att figurera med alla busbloggare på foton (med plutande mun och en alkoläsk i handen.)
Paow. Har hängt med Kissie, fast ser ut som Dessie och är eller har varit kompis med henne. Nu har hon bytt från sin blogg.se-blogg till Wordpress. (Anledningarna är förmodligen flera, Johanna misstänkte att det kunde ha med att hon hade blivit avstängd så många gånger från blogg.se)
Behind Scenes. KLICK fast på bloggiska. Vem står bakom och varför sitter hon på Kissies oredigerade foton? (Konspirationsteorierna blomstrar från min sida, men Johanna bedyrar att bus-bloggaranas rivalitet är för stor för att de ska samarbeta ihop en pr-blogg till sig själva.)
Att beröra i en kall värld.
Gitta intervjuar Jessica om vantar som funkar med Iphonen.
1800-talskunskap för alla webentrepreneurer.
Mattias är lika klipsk som kryptisk och ger oss en radda med citat.
@plindberg berättar om GTD
Getting things done har blivit det bästa sättet att kunna hålla farten i vår supersnabba bransch. Peter Lindberg, aka plinberg ger oss en intro i David Allen system GTD och Björn visar hans nyinköpt och inporterade plånbok som är specialanpassad för detta system. (Plånboken har ett block och en penna i sig, that’s it.)
@nikke snabb demar Twitter list:s
Nikke Lindqvist ger oss en inblick i Twitter List som enklast kan beskrivas som en spotify lista av twitterprofiler. Som tweetdeck fast du kan dela med dig, helt enkelt. Ni kan kolla in min Sweet Sunday Web Crunch-lista.
Stort tack!
Vi, Björn, jag och Mattias vill tacka för 5 suveränt roliga avsnitt och hoppas att ni kommer och kollar den 8:e november då vi kickar igång igen efter vårt tvåveckors uppehåll. Då; med ny site, roliga gäster och ännu mer godis från webbvärlden.
Som vanligt kan du se chat och kommentarer på avsnittets bambuser-sida.
För fem veckor sen satt jag och Björn Falkevik med varsin kaffekopp i handen och bollade med idéen om en talkshow där man kunde tala om i princip vad som helst som nuddade vid webb och nörderi. Ett enkelt avslappnat program utan ambition att omdana branschen, utan mest var tänkt att mötas upp kring. En lägereld för oss som är vana att umgås kring stearinljus.
Veckan efter satt han, jag och Mattias Östmar i Blustrets två soffor och gick igenom lite löst om vad som hänt under veckan, för att de efterkommande veckorna ha en gäst som kom med en spaning eller ett ämne.
Gäster hittills har varit Johan Ronnestam, Björn Jeffery och nu idag; Arctic StartupsPaula Marttila. Ämnena har varierat, vi har talat högt och lågt, skamlöst påat det vi tycker är mest spännande och kört inslag om über-tjänster såväl som espresso-maskiner.
Personligen är jag grymt nöjd och har ni inte sett ett avsnitt tycker jag helt klart ni ska ta och se söndagens program, där Paula guidar oss genom den nordiska Startupskärgården kobbar och skär och Mattias bjuder med oss på en connection-resa utan dess like. Resten av agenda listar jag nedan.
SSWCrunch S01E04
I backspegeln: The Next Event
Mattias Östmar ger oss en kort återberättelse kring The Next Event.
Pärlor i Slösurfandets ocean
Joakim Nyström tipsar om ijustmadelove.com som är en geo-tjänst där folk kan tagga upp var det fick till det och i vilken position.
Inslag: Jonas Hombert & “Den förbannade lögnen”
Björn fick möjlighet att träffa Jaycuts grundare, Jonas Hombert, och prata om myten kring entreprenörskap. “Den förbannade lögnen” brukar ofta utmåla entrepreneuren som en ensam man på barikaden som med sin kristallklara vision går från punkt A till punkt B.
Jonas lyfter fram att oftast handlar en förändlig grupp som provar ett flertal vägar för att nå fram till dess vision. Visionen i fråga, brukar dessutom gå igenom ett flertal olika inkarnationer innan den når sin framgångsrika form.
Crowdsourcat
Paula delar med sig av Start Ups som är exempel de växande tjänster som ploppar upp på den nordiska webben likt snödroppar i vårsolen.
Jag kan inte dölja att jag är en sucker för japansk popkultur. Efter Joi Ito’s presentation förra veckan var det en sak som jag inte kunde släppa. - Nico nico douga och allt vad den världen rymmer.
Kortfattat
Grundläggande konceptet är en youtubekanal som tillåter användarna att kommentera “i” själva videon. Texten animeras och blir en del av själva upplevelsen. Tänk vidlr fast med snygg text som flödar över bilderna.
Funktioner
Men det är inte bara kommentarerna, som gör tjänsten ball. Dessutom finns det något som heter nicoscript som tillåter användaren att lägga till effekter, röstningar och automatisk vidareskickning till en annan video.
Stjärnor
Dessutom lyckades jag upptäcka min nya favoritartist som är riktigt stor på Nico nico douga, Miku Hatsune, som är en vocaloid. En artificiell sångsyntesizer. Hon har till och med ett par syskon, bland annat Kamui Gakapo, som sångaren/artisten Gackt har lånat ut sin röstprofil till.
För de som gillar att uppleva någon nytt rekommenderar jag helt klart att lägga ner lite tid på att fixa ett konto på Nico nico douga.
Jag är en av nördarna som älskar typsnitt och eftersomjag jobbar mycket webb blir de webbsäkra fonterna som en del av min familj. Man älskar dem, hatar dem (ofta), men man kommer inte ifrån dem. Idag fick jag ett tips från Macks om den här fantastiska filmen. När jag såg den första gången skrattade tills jag grät. På ett Café, så att folk tittade på mig. Är man font-nörd, så är man.
Just nu är jag programledare på med Knesset för Techies, Sweet Sunday Web Crunh. Jag, Björn Falkevik och Mattias Östmar, intervjuar en gäst och tittar på allt som händer online, offline och allt där emellan.
Det har varit ett flertal försök att illustrera och omvandla inflytande på webben till någon form av valuta eller värde. 
Blogginlägg